Man känner sig aldrig riktigt glad längre. Det är alltid nått som tynger en. Jag kan aldrig slappna av längre. Det är så mycket jag måste göra på jobbet men hinner inte med hälften vad man ska göra och så kan man ju inte släppa jobbet när man kommer hem heller. Det är inte det att jag inte trivs på jobbet det gör jag jätte mycket der finns inget bättre jobb, men der är bara så mycket nu. Lika dant hemma är det också alltid så mycket att göra. Man får aldrig bara sätta sig och se på en film och slappna av när man kommer hem från jobbet. Det finns alltid nått att göra.
Och alla funderingar man har på livet som gör det ännu tynger. Tänk om man bar kunde ta dan som den kommer. Då vore nog en del mycket lättare i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar